Get In, Get Out, Get Fuckin About…

*Inlägget raderat pga fyllesnack*

Nostalgi

Vilka 80-talister kommer inte ihåg serier som Transformers, Teenage Mutant Ninja Turtles, Denver The Last Dinosaur, He-Man, Bravestar, M.A.S.K, Ghost Busters, Danger Mouse, Inspector Gadget, The Chipmunks, Thunder Cats, Robocop, Krambjörnarna, Jem, GI Joe, Trasdockorna, Dinoriders för att inte tala om anime serier som Cobra, Starzinger, Raj grottpojken, Saber Riders and the Star Sherrif med svenska röster som Tomas Bolme och Peter Harrysson. Det här var verkligen teknade seriers guldålder som troligen var kopplad till att man kunde sälja leksaker på de flesta av de här serierna. Men var har de tagit vägen nu för tiden? Efter att ha letat runt lite så har jag sett att man kan köpa några av serierna på SF-bokhandeln eller t ex webhallen men de flesta verkar ha försvunnit inte ens The Pirate Bay kan tillhandahålla alla serierna.

Hopp, vilja och tro

Verkligheten överträffar sagan oftare och oftare nu för tiden. Jag har börjat att älska att läsa nyheterna på fyllan, framförallt för att jag är 10 ggr så känslosam som annars men också för att jag då tar mig tid att verkligen analysera det jag läser. Ett exempel är det polska syskonen som blev separerade under WW II och som inte gav upp hoppet. 66 år efter att de blivit tvingade åt olika håll av livet så återförenas de. För mig bevisar det, att det sista som dör är hoppet. Vidare berättar DN om grabbarna som är på semester och hittar en necesär med bland annat ett par ringar tillhörande ett par som blev bestulna för 10 år sedan, Samma sak igen hoppet är det sista som överger en människa…

Underliga drömmar

Jag drömmer väldigt sällan sånna drömmar som jag kommer ihåg när jag vaknar. Oftast kan jag sortera in dem i 2 fack mardrömmar och sann-drömmar. När det gäller sann-drömmar så är det aldrig något världsomvälvande och det går säkert att förklara på något vetenskapligt sätt men det är ändå underligt. Senast en sådan sak inträffade var i förra veckan, drömmen drömde jag för mer än ett halvår sedan och den var inte lite underlig. Jag står i ett dike mitt ute i skogen och snickrar på nått när Fredrik kommer fram till mig och säger att jag borde skippa det där och haka på på fest istället. Just det hände när jag i förra veckan står i ett dike ute i norrtälje och snickrar på en bro.

I natt hade jag en dröm som avvek från de här 2 kategorierna. Jag drömde att jag på något sätt rest tillbaka i tiden till 80 talet och vandrade runt och letade efter mina föräldrar, jag ville helt enkelt veta hur de hade det när de var unga, om jag hade tyckt om dem för de personer de var då. Det gick inge vidare, träffade en hel del intressanta människor men ingen som riktigt kunde hjälpa mig. Och eftersom jag varken hade pengar eller något annat så gick det inge vidare. När jag är ute och letar passerar jag bland annat gärdet och någon sorts nöjesfält men vägen utanför är avspärrad pågrund utav en amerikansk deligation som ska ta en promenad genom området. Efter lite disskusioner med den polis som informerat mig om det här låter han mig ändå springa förbi innan de dyker upp. Jag lyckades ta mig till en adress som jag tror någon av dem bott på en gång i tiden, tog mig in i lägenheten på okänt vis och började leta efter namn på kuvert och liknande för att se så jag kommit till rätt ställe. Men det enda spår jag hittade var en Bill och Ben bok. När jag hörde att någon var på väg sprang jag därifrån, åkte på hisstaket till en annan våning och hoppade sedan över räcket på loftgången ner på marken. När jag försökte ta mig mot centralen hamnade jag vid ett stort vatten. 2 St broar höll på att byggas men ingen av dem var färdig och jag står och spanar mot närmsta färdiga bro som verkar ligga långt bort. Då möter jag en liten kille på max 10 år som föreslår att jag klätrar på ett litet räcke om jag nu inte orkar gå den långa vägen. Ungefär här vaknar jag och vet inte riktigt vad mitt undermedvetna försöker säga mig. Någon som har ett förslag?

Det kanske finns hopp ändå!

Andra dagen jag ligger hemma i feber, snuva och näsblod. Ingen rolig kombination men det finns saker som kan muntra upp en sängliggande hjälte. Bland annat har jag under det här 2 dagarna i feberyra tagit mig igenom 600 sidor svensk fantasy roman när de är som bäst. Krigarhjärta av Henrik Larsson.

Dessutom fick jag ett brunt kuvär från okänd avsändare. Det brukar innebära att det kommer från staten, militären eller polisen. Den här gången var det från åklagar myndigheten, dom har väkt åtal mot killen som hoppade på mig natten mot den 25 janurari. Det var igentligen det enda som stod i brevet resten var bara standardiserade papper, men ändå det känns skönt att veta att det kanske finns hopp för någon del av det Svenska rättsväsendet.

Svenska Rättssystemet Har Havererat…

Jag har alltid förespråkat att lagen ska få ha sin gilla gång, att man kan lite på rättssystemet i Sverige. Men efter senaste brevet från åklagar myndigheten om att förundersökningen läggs ner i brist på bevis så vet jag inte vad jag ska tro, hur inkompetent kan man bli när man inte har tillräckligt med bevis för en grovmisshandel när killen blir gripen på plats och det finns 9 vittnen. Att det dessutom räcker med bevis som vem som helst kan tillverka på en dator när det gäller fildelning, sned drar liksom hela det förtroende som faktist fanns för polis och åklagare. Så jag kan bara gratulera dig vem du nu är, som slog mig i huvudet med en glasflaska och sen högg mig halsen med den du har lyckats komma undan…

Wilkinson Sword & Hammerfall

Dagen har spenderats med att jobba, shoppat rakhyvel och träningsbyxor, studerat folks ögon färg, gymmat och ätit sallad både till lunch och middag.

Hoppade ur säng 30 min tidigare för att hinna med en shopping runda innan jobbet på morgonen för att få tag på rakhyvel och träningsbyxor. Har du någonsin funderat på varför den enda reklamen för rakhyvlar som görs på tv är från Gillete, jag funderade på det när jag stod och valde inne på Vinn och tänkte att jag kan ju lika gärna testa en hyvel från ett inte lika reklamspäckat märke som ett från Gillete så det blev en hyvel från Wilkinson Sword och jag blev ju inte det minsta besviken kan jag ju säga, 39 kr och 1000 gånger bättre än mina 200 kronors hyvlar från Gillete så nu blir det inget mer ”The best a man can get” skitsnack jag siktar mot toppen med ett märke som funnits sen 1898 så räknar jag med att dom ver vad dom pysslar med.

Sen vart det iväg till jobbet och slita, slänga i sig en sallad, jobba lite mer och sen ett härligt tränings pass på gymmet tillsammans med städtanten från jobbet. Hittade en skiva Hammerfall vid stereon och man kändes sig rätt macho när man körde maskinerna till texter som
”Howlin with the pack, Fighting for the right to be, Howlin with the pack”
Det var precis så det kändes, att kämpa för att få yla tillsammans med resten av flocken.

Efter det var det bara att dusha, raka sig och njuta av att hela kroppen liksom fick kämpa för att ta sig fram. Känns som om morgondagen kommer bli mest sitta still och ha träningsverk. Kom i alla fall hem och käkade lite pasta med massor av sallad och tzatsiki och rutbröd.
På det hela taget känns det som en av det bästa måndagarna på bra länge…

The Highwaymen, Fredag och Aspberger

Så har ytterligare en vecka gått, var på Paddys i onsdags drack några öl och sjöng kareoke. Hörde hur som helst en grymt bra låt av The Highwaymen (Willie Nelson, Johnny Cash, Waylon Jennings och Kris Kristofferson) låten var Highwayman och jag är helt såld.

Annars har det mest varit jobb i veckan och väntat på att det ska bli helg.
Fredagskvällen skulle spenderas med Emil och Magnus på fest hos Carro men när vi var 20 grabbar och 2 tjejer som satt i en ring så kändes det sådär lagom roligt.  Ungefär då fick Emil ett samtal om en fest ute på Ekerö och eftersom Everything Happens For A Reason så var det 2 grabbar till på festen som gärna hakade på och den ena var dessutom nyckter och hade bil. Jag tror aldrig jag åkt bil med någon som kört så skickligt som han, jag kännde mig som kartläsaren för en rallyförare där jag satt i framsätet och förklarade vägen i 160 blås på 70 väg. Hur som helst så när vi väl kom dit ut så möte vi våra vänner som förklarade att festen var över men att dom skulle hem till en av tjejerna och efterfesta och vi fick gärna hänga på. Så det blev buss och tunnelbana till Solna och efterfest. Galet skoj med bubbelbadkar lajvare och ett lagom mjukt golv att sova på.

Vaknade på lördags morgonen och önskade att jag aldrig druckit en droppe Mintu (särskillt inte med mjölk) Alla som sovit över samlades i köket och såg mer eller mindre levande döda ut. Själv insåg jag att de där snickrandet som var planerat för dagen inte skulle bli av med tanke på hur bakfull jag var. Så jag och Magnus begav oss hemmåt och kom på vägen på att lite rollspelande nog skulle vara en lagom sysselsättning som alternativ till de fester och utekvällar som polarna föreslagit. Så när vi väl kom till Sollentuna vart det en sbäng in på kinakrogen och beställa hämtmat och sen in på ica för att shoppa lite cola och chips. Orkade knappt peta i mig hälften av maten och huvudet bara dunkade när vi kom hem till Mange så det var ju bara att gå hem den långa vägen (30meter) glida ner i ett varmt badkar och somna. En timme senare kom jag upp och lyckades släpa mig in i sängen för ett par timmars välbehövlig sömn. Vi spelade hela kvällen ända in på småtimmarna innan vi bestämde oss för att återuppta spelandet på söndagsmorgon.

Eftersom jag ställt klockan på 10 så var det inga problem att vakna även om det var lite tungt, gjorde ett par toasts och hann med att prata lite med mamma också. Tydligen har brorsans skola fått för sig att mamma slår honom så nu har dom dragit igång värsta utredningen. Så hon är inte allt för glad då dom redan gjort en utredning om min bror och hans hem-miljö där de komfram till att problemet låg hos skolan och inte hemma eftersom hans gamla skola inte kunde förstå varför dom inte fick honom att göra som dom ville trots att dom visste att han har aspbergers syndrom . Och eftersom soc och bup inte har tillgång till varandras papper så måste dom släpa min mamma i skiten för att lärarna på skolan saknar kompetensen att hantera aspbergers syndrom (på en aspberger-skola)

Hur som helst äventyret vi spelade hos Magnus efter frukost var intressant lite för rälsat för min smak men bra stämmnings uppbyggnad. Men det hela gav mig en massa inspiration till min äventyrs generator och efter ikväll så borde jag vara uppe i version 0.4 och det känns jäkligt skönt.

Vad är det som kan få ögonen att tåras?

Ibland när jag ser en film eller läser en novell så fylls jag av en känsla av att kärleken är oövervinnerlig ibland ledsam och bitter men alltid oövervinnerlig. Det är en mycket underlig känsla som bygger på så mycket mer än att någon är lycklig i ett förhållande. Det finns tillfällen i livet när strupen bara snurper ihop sig det går inte att få fram ett ljud, ögonen tåras och man sitter där och läser vidare medans tårarna droppar eller rinner ner ifrån ögonen. För det mesta är det de där känslorna som någon lyckats fånga med ord som man själv aldrig skulle kunna sammanfatta som man läser och inser att det här, det är så det ska vara…
Det finns 2 anledningar som jag kan känna så här, det är när jag läser om hur kärleken övervinner tid och rum som inte borde kunna hända, det andra är texter om männsikor som offrar allt för andra.m som ger allt för att någon ska får uppleve morgondagen. Det är sånna saker som jag blir helt ställd av.

Heeding The Call

Emil och Hampus tyckte jag skulle haka på in till tunnan igår men efter den gångna påshelgens lan så var jag allt annat än pigg och hade räknat med att gå och lägga mig för att ta igen lite sömn. Så vart det tyvärr inte eftersom jag fastnade i en mycket underhållande serie om de onda vatelserna i Dungeons And Dragons –> Yet Another Fantasy Gamer Comic

Vaknade 07:13 av att chefen ringer och berättar att det bara är 1 av 4 som kommit till jobbet och undrar om jag kan komma in tidigare. Så jag kastar mig ur sängen efter 3 timmars sömn, drar på mig kläder och tar mig till jobbet. Är där strax efter 07:30 och det är total kaos. Vi är 2 pers, datorsystemet (citrix) har krashat och hela Sverige ringer på en gång för att felanmäla sin hissar. Vid 8 får vi tag på en tjej uppifrån ekonomi avdelningen som kan jobbet och eftersom inte heller hennes datorsystem funkar så kan hon lika gärna hjälpa oss. Vid 9 när jag igentligen skulle ha börjat kommer killen jag jobbar med så nu är vi i alla fall 4 pers mot de 7 vi ska vara i vanliga fall, utsikterna att få i sig lite frukost är = 0 och rast är inte att prata om. Chefens chef fixade frukost åt oss så vi fick i oss lite mat vid 14 tiden, mycket välbehövligt efter 7 timmar på tom mage. Resultatet i efterhand är en totalt slutkörd arbetare som arbetat 11 timmar totalt, med en skön känsla av att i alla fall ha besvarat ett rop på hjälp.