Wilkinson Sword & Hammerfall

Dagen har spenderats med att jobba, shoppat rakhyvel och träningsbyxor, studerat folks ögon färg, gymmat och ätit sallad både till lunch och middag.

Hoppade ur säng 30 min tidigare för att hinna med en shopping runda innan jobbet på morgonen för att få tag på rakhyvel och träningsbyxor. Har du någonsin funderat på varför den enda reklamen för rakhyvlar som görs på tv är från Gillete, jag funderade på det när jag stod och valde inne på Vinn och tänkte att jag kan ju lika gärna testa en hyvel från ett inte lika reklamspäckat märke som ett från Gillete så det blev en hyvel från Wilkinson Sword och jag blev ju inte det minsta besviken kan jag ju säga, 39 kr och 1000 gånger bättre än mina 200 kronors hyvlar från Gillete så nu blir det inget mer ”The best a man can get” skitsnack jag siktar mot toppen med ett märke som funnits sen 1898 så räknar jag med att dom ver vad dom pysslar med.

Sen vart det iväg till jobbet och slita, slänga i sig en sallad, jobba lite mer och sen ett härligt tränings pass på gymmet tillsammans med städtanten från jobbet. Hittade en skiva Hammerfall vid stereon och man kändes sig rätt macho när man körde maskinerna till texter som
”Howlin with the pack, Fighting for the right to be, Howlin with the pack”
Det var precis så det kändes, att kämpa för att få yla tillsammans med resten av flocken.

Efter det var det bara att dusha, raka sig och njuta av att hela kroppen liksom fick kämpa för att ta sig fram. Känns som om morgondagen kommer bli mest sitta still och ha träningsverk. Kom i alla fall hem och käkade lite pasta med massor av sallad och tzatsiki och rutbröd.
På det hela taget känns det som en av det bästa måndagarna på bra länge…

The Highwaymen, Fredag och Aspberger

Så har ytterligare en vecka gått, var på Paddys i onsdags drack några öl och sjöng kareoke. Hörde hur som helst en grymt bra låt av The Highwaymen (Willie Nelson, Johnny Cash, Waylon Jennings och Kris Kristofferson) låten var Highwayman och jag är helt såld.

Annars har det mest varit jobb i veckan och väntat på att det ska bli helg.
Fredagskvällen skulle spenderas med Emil och Magnus på fest hos Carro men när vi var 20 grabbar och 2 tjejer som satt i en ring så kändes det sådär lagom roligt.  Ungefär då fick Emil ett samtal om en fest ute på Ekerö och eftersom Everything Happens For A Reason så var det 2 grabbar till på festen som gärna hakade på och den ena var dessutom nyckter och hade bil. Jag tror aldrig jag åkt bil med någon som kört så skickligt som han, jag kännde mig som kartläsaren för en rallyförare där jag satt i framsätet och förklarade vägen i 160 blås på 70 väg. Hur som helst så när vi väl kom dit ut så möte vi våra vänner som förklarade att festen var över men att dom skulle hem till en av tjejerna och efterfesta och vi fick gärna hänga på. Så det blev buss och tunnelbana till Solna och efterfest. Galet skoj med bubbelbadkar lajvare och ett lagom mjukt golv att sova på.

Vaknade på lördags morgonen och önskade att jag aldrig druckit en droppe Mintu (särskillt inte med mjölk) Alla som sovit över samlades i köket och såg mer eller mindre levande döda ut. Själv insåg jag att de där snickrandet som var planerat för dagen inte skulle bli av med tanke på hur bakfull jag var. Så jag och Magnus begav oss hemmåt och kom på vägen på att lite rollspelande nog skulle vara en lagom sysselsättning som alternativ till de fester och utekvällar som polarna föreslagit. Så när vi väl kom till Sollentuna vart det en sbäng in på kinakrogen och beställa hämtmat och sen in på ica för att shoppa lite cola och chips. Orkade knappt peta i mig hälften av maten och huvudet bara dunkade när vi kom hem till Mange så det var ju bara att gå hem den långa vägen (30meter) glida ner i ett varmt badkar och somna. En timme senare kom jag upp och lyckades släpa mig in i sängen för ett par timmars välbehövlig sömn. Vi spelade hela kvällen ända in på småtimmarna innan vi bestämde oss för att återuppta spelandet på söndagsmorgon.

Eftersom jag ställt klockan på 10 så var det inga problem att vakna även om det var lite tungt, gjorde ett par toasts och hann med att prata lite med mamma också. Tydligen har brorsans skola fått för sig att mamma slår honom så nu har dom dragit igång värsta utredningen. Så hon är inte allt för glad då dom redan gjort en utredning om min bror och hans hem-miljö där de komfram till att problemet låg hos skolan och inte hemma eftersom hans gamla skola inte kunde förstå varför dom inte fick honom att göra som dom ville trots att dom visste att han har aspbergers syndrom . Och eftersom soc och bup inte har tillgång till varandras papper så måste dom släpa min mamma i skiten för att lärarna på skolan saknar kompetensen att hantera aspbergers syndrom (på en aspberger-skola)

Hur som helst äventyret vi spelade hos Magnus efter frukost var intressant lite för rälsat för min smak men bra stämmnings uppbyggnad. Men det hela gav mig en massa inspiration till min äventyrs generator och efter ikväll så borde jag vara uppe i version 0.4 och det känns jäkligt skönt.

Vad är det som kan få ögonen att tåras?

Ibland när jag ser en film eller läser en novell så fylls jag av en känsla av att kärleken är oövervinnerlig ibland ledsam och bitter men alltid oövervinnerlig. Det är en mycket underlig känsla som bygger på så mycket mer än att någon är lycklig i ett förhållande. Det finns tillfällen i livet när strupen bara snurper ihop sig det går inte att få fram ett ljud, ögonen tåras och man sitter där och läser vidare medans tårarna droppar eller rinner ner ifrån ögonen. För det mesta är det de där känslorna som någon lyckats fånga med ord som man själv aldrig skulle kunna sammanfatta som man läser och inser att det här, det är så det ska vara…
Det finns 2 anledningar som jag kan känna så här, det är när jag läser om hur kärleken övervinner tid och rum som inte borde kunna hända, det andra är texter om männsikor som offrar allt för andra.m som ger allt för att någon ska får uppleve morgondagen. Det är sånna saker som jag blir helt ställd av.