Underliga drömmar

Jag drömmer väldigt sällan sånna drömmar som jag kommer ihåg när jag vaknar. Oftast kan jag sortera in dem i 2 fack mardrömmar och sann-drömmar. När det gäller sann-drömmar så är det aldrig något världsomvälvande och det går säkert att förklara på något vetenskapligt sätt men det är ändå underligt. Senast en sådan sak inträffade var i förra veckan, drömmen drömde jag för mer än ett halvår sedan och den var inte lite underlig. Jag står i ett dike mitt ute i skogen och snickrar på nått när Fredrik kommer fram till mig och säger att jag borde skippa det där och haka på på fest istället. Just det hände när jag i förra veckan står i ett dike ute i norrtälje och snickrar på en bro.

I natt hade jag en dröm som avvek från de här 2 kategorierna. Jag drömde att jag på något sätt rest tillbaka i tiden till 80 talet och vandrade runt och letade efter mina föräldrar, jag ville helt enkelt veta hur de hade det när de var unga, om jag hade tyckt om dem för de personer de var då. Det gick inge vidare, träffade en hel del intressanta människor men ingen som riktigt kunde hjälpa mig. Och eftersom jag varken hade pengar eller något annat så gick det inge vidare. När jag är ute och letar passerar jag bland annat gärdet och någon sorts nöjesfält men vägen utanför är avspärrad pågrund utav en amerikansk deligation som ska ta en promenad genom området. Efter lite disskusioner med den polis som informerat mig om det här låter han mig ändå springa förbi innan de dyker upp. Jag lyckades ta mig till en adress som jag tror någon av dem bott på en gång i tiden, tog mig in i lägenheten på okänt vis och började leta efter namn på kuvert och liknande för att se så jag kommit till rätt ställe. Men det enda spår jag hittade var en Bill och Ben bok. När jag hörde att någon var på väg sprang jag därifrån, åkte på hisstaket till en annan våning och hoppade sedan över räcket på loftgången ner på marken. När jag försökte ta mig mot centralen hamnade jag vid ett stort vatten. 2 St broar höll på att byggas men ingen av dem var färdig och jag står och spanar mot närmsta färdiga bro som verkar ligga långt bort. Då möter jag en liten kille på max 10 år som föreslår att jag klätrar på ett litet räcke om jag nu inte orkar gå den långa vägen. Ungefär här vaknar jag och vet inte riktigt vad mitt undermedvetna försöker säga mig. Någon som har ett förslag?